I början på sextiotalet tog jag och min fru en kryssning till de nordliga huvudstäderna och besökte hamnstäderna i Norge, Sverige och Danmark. Där såg vi en mängd historiska lämningar från vikingatiden inklusive ett av skeppen i vilka de företog sina otroliga resor som bar så långt som till Nordamerika, liksom till vår kust, för räder. Jag började fundera på vad vi idag skulle kalla tillvägagångssättet som de hade: deras överrumplande anfall på kustsamhällen som de plundrade, och det slog mig att metoden skulle kunna översättas till de moderna hit and run-rånen. Om du specialiserar dig på kustsamhällen så har du en överlägset bättre flyktväg med en snabb båt än med en bil i stadstrafik.
Det är antagligen en konstig idé, men det var öppningen till en story så jag skapade en ganska galen kille som var passande som ärkeskurk – en man som borde ha levt för tusen år sedan. Och här är han. Möt Magnus, den siste vikingen!
Det finns inga spår av underrättelse i den här episoden. Tarrant får en liten roll mot slutet, men det är bara för att kunna avsluta på ett lättsamt sätt, vilket Willie Garvin tar hand om.
torsdag 21 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej har en kommentar,även om den kanske inte riktar sig specifikt mot vikingarna så har det ju kommit åsikter om språket,vilket föranleder mig & tycka,att ni ska behålla det ´gamla´språket i er översättning,det stämmer ju inte med hur vi talar nu men som ett tids dokument kan det väl vara kvar,det visar ju hur de skrev/talade då. Eller vad tycker ni andra? Osa, Anders.
SvaraRadera