onsdag 28 juli 2010

Al Williamson (1931-2010)

Al Williamson, tecknaren som åren 1967-80 tog dagsstripparna med Agent Corrigan till nya höjder, gick bort den 12 juni. Reaktioner från vänner och på bloggar vittnar om en man lika omtyckt som beundrad av serieläsare världen över. Han var känd för att ständigt samarbeta med andra tecknare och tycks ständigt ha trivts bäst när slapp arbeta ensam, från idé till färdig serie.


Al och hans fru Arlene, ca 1968 (Arlene gick tragiskt bort 1977).

Williamson var inspirerad av klassiska tecknare och illustratörer, som vännerna Frank Frazetta och Roy Krenkel, och kunde som få andra fånga rörelse och anatomi hos sina karaktärer. Som barn ägnade han timmar åt att kopiera Alex Raymonds Blixt Gordon-teckningar och han hade sedan unga år en förkärlek för just Blixt. Han berättade om hur hans mamma, när han var 10 år och bodde i Bogotá i Colombia, tog med honom på en Blixt Gordonfilm – en upplevelse som kom att förändra hans liv. Rymdskepp och rymdresor hade han läst om och fascinerats av i Buck Rogers, men Blixt Gordon förändrade hans världsbild. Williamson var ett fan, lika mycket som tecknare, och förblev så resten av sitt liv!


Dagsstripp med Agent Corrigan från 3 maj 1968. Här ser vi fullt ut hur Williamson hanterar action och rörelse.


Williamsons främsta bedrift var kanske ändå att skapa miljöer, vilket syns tydligt i hans Blixt Gordonserier och fascinerande fantasyberättelser för femtiotalets EC-tidningar. På främmande planeter slingrar sig lianer och andra växter i förgrunden av rutorna, ödlor (Williamson älskade att teckna ödlor) och andra djur i grönskan studerar uppmärksamt händelserna i rutorna. Hans svävande, smått psykedeliska mönster i bakgrunderna, halvt rök eller grenverk, halvt abstrakta improvisationer, skapade en känsla av något mystiskt, för oss människor övernaturligt. Inte så förvånande att Williamson älskade King Kong (originalfilmen från 1933 alltså). Denna känsla för stämningsskapande bakgrunder och omgivningar levde kvar i andra verk och förgyllde även hans Corriganstrippar.


Agent Corriganstripp från 1971 som visar hur otroligt skickligt Williamson kunde utforma sina bakgrunder.


Williamsons tecknarbana inleddes kort efter att familjen flyttat tillbaks till USA från Colombia 1943, då han bland annat tog lördagskurser i teckning för Burne Hogarth. Han fick tidigt in en fot i serietidningsbranschen i slutet av fyrtiotalet, och blommade ut då han hamnade hos förlaget EC våren 1952, i sällskap av många av den tidens främsta serieskapare. Yngst i detta gäng som inkluderade Wally Wood, Frank Frazetta, Harvey Kurtzman och många fler, sög Williamson upp kunskaper och tekniker, och han återkom ständigt till Wally Wood och Roy Krenkel som både sina förebilder och läromästare (och naturligtvis till Alex Raymond, som han dock aldrig arbetade med).

När EC drog mer på sin verksamhet runt 1955 tecknade Williamson serier för diverse olika förlag, innan John Prentice 1960 ringde och frågade om han ville hjälpa honom med seriestrippen Rip Kirby – vilket bland annat resulterade i en 18 månaders vistelse i Mexiko. Det är under denna period Williamsons verk börjar bli riktigt relevant för Agent X9: hans gamle vän Archie Goodwin arbetade som redaktör och författare för Warren Publishing, som gav ut tidningar som Creepy och Eerie, och han drog in Williamson i produktionen. Som Williamson själv sade: ”Det var inte så mycket arbete för Warren som det var arbete för Archie Goodwin!”, vilket säger något om hur högt han höll Goodwins arbete.

Åren 1966-67 tecknade Williamson några av de första nylanserade Blixt Gordontidningar som gavs ut dessa år och de äventyren har fått en exceptionell kultstatus; Williamson själv hade dock en tendens att nedvärdera deras betydelse – han såg dem mest som arbete för pengarna och ville egentligen inte göra fler när han avslutat den första av dem. Hur väl detta stämmer överens med verkligheten kan diskuteras, men Blixt Gordontiden fick ett abrupt slut då King Features ringde och frågade om han ville ta över Agent X9-strippen efter Bob Lubbers. Här fick han både nytta av allt han lärt sig av John Prentice och samarbeta med Goodwin, sin favorit bland manusförfattare. Resten är, som man säger, historia!


Flash Gordon 3 från 1967, en av de idag legendariska Blixt Gordontidningar Williamson illustrerade (i just detta fall bara omslaget).

När Williamson 14 år senare lämnade Agent Corrigan var det för att teckna Star Wars. Han stod för serieversioner av filmerna, liksom under några år seriestrippen, serieversionen av Blixt Gordonfilmen (1980) och några år senare Blade Runner. Spridda projekt avlöste varandra och han kom allt mer att ägna sig åt att tuscha andras verk.

Williamsons och Goodwins år på Agent Corrigan var emellertid en veritabel lekstuga. Med Goodwins manus och Williamsons förmåga att fånga äventyrskänslan på papper pendlade de mellan fantasy och agentäventyr, öknar och djupa djungler, allt för att få teckna det de kände för för tillfället och inte tröttna på den ständiga arbetsbördan. Vi läsare av Agent X9 kan utan vidare konstatera att de lyckades och deras fantastiska äventyr och teckningar kommer att leva och uppskattas i många decennier än.

Kungen av X9 är borta – länge leve Al Williamson!


Fotnot:
Denna biografi publiceras i förkortad form i Agent X9 nr 9/2010.

fredag 9 juli 2010

Modestys ögonfärg – brun eller midnattsblå?



klicka på bilden så blir den större.

Med anledning av det senaste omslaget fick vi ett läsarmail:

– – –

Hejsan!

Tackar för att ni ger ut Modesty-stripparna i nytt format, ser jättebra ut! Håller med er att omslaget är fint, han fångade dem verkligen. MEN som ett stort fan måste jag påpeka ögonfärgen... Varför lät ni de tryckas i fel färg?! Jag vill gärna se denna bild med Modestys midnattsblå ögon, snälla tryck den igen men rätta till ögonen!!

Vänligen,
Jessica

– – –

Det här är inte helt enkelt.
Jessica har nämligen rätt.
Men det har vi också när vi valde att köra på bruna ögon.
Det är nämligen så att Peter O’Donnell helt enkelt inte är är konsekvent när det gäller Modestys ögonfärg.
I till exempel romanen I, Lucifer så har hon mycket riktigt midnattsblå ögon.
Men: redan i seriestrip nr 9 från 1963, som ju faktiskt är flera år tidigare, så läser Fraser högt ur Modestys dossier och där står det att hon har bruna ögon (”brown eyes”):



Och eftersom det ju faktiskt är serieversionen vi ger ut så har vi valt att låta henne ha sin bruna originalögonfärg.

Rätt eller fel?
Vad tycker ni?

torsdag 1 juli 2010

Snyggaste omslaget ever?



Nu finns Agent X9 nr 8/2010 i butik.
På redaktionen är vi mycket stolta över att kunna stoltsera med det kanske snyggaste omslaget någonsin. Det är den australiensiska illustratören och Modesty-fanet LoopyDave som står bakom det och aldrig har väl något annan lyckats hitta stilen bättre än självaste Jim Holdaway.
Eller?
Vad säger ni?

Episoden är dessutom en av redaktörens favoriter: Bad Suki.
Som av en händelse är det även översättarens nemesis. Läs mer om det i ledaren!

Dessutom får man med ett härligt sommarkorsord att klura på i hängmattan, en ny episod av 100 Bullets där Dizzy är i Paris, Torpedo fortsätter vara osympatisk samt en bra genomgång av det London som O’Donnell placerat Modesty och Willie i den här gången, signerat Karl-Erik Lindkvist.

Missa således inte det här numret!